Ända sen mitt misslyckade självmordsförsök för några år sedan så har jag jobbat på att bli en bra människa och för att det ska gå bra för mig, för ni ska bara veta hur jävla misslyckad man känner sig efter att man försökt tagit sitt liv och misslyckats Det är den värsta känslan av alla. . att känna sig så jävla värdelös att man inte ens kan ta sitt liv. Jag har jobbat hårt för att även jag skall vara ett barn att vara stolt över. Idag bröt jag ihop. Kommer inte klara det här; skolan, körkort, familj, vänner , , allt. Har ingenting kvar av detta känns det som.

Jag brast ihop idag inför min pappa. Jag orkade inte hålla tårarna inne längre, Jag är ett misslyckande hela jag. Klarar verkligen inte av vanliga saker som nästan vem som helst skulle fixa. . Nej, det är för svårt för mig. Vet inte var jag ska börja, går det ens att börja? Så lite tid , så mycket att göra.

Jag kan inte ens berätta som det är inför de jag älskar, då är det någonting allvarligt fel. Jag vet inte hur jag ska göra, så mycket jag ångrar helt enkelt. Men det är inte så himla enkelt, jag kan inte sluta! Det är som en drog, det sitter i huvudet!

Om jag skulle beskriva mig själv med fem ord skulle de vara ;
- Misslyckad
- Idiot
- Förnedran
- Skam
- värdelös

Det är ungefär så jag ser på mig själv. Inte nog med att jag är så missnöjd med hur jag ser ut utan även mina problem med att ljuga, mina agressioner, mina koncentrations svårigheter, penga missbruk och mina svagheter. Det är saker som är så svåra för mig att hantera, eller ja´, svåra. . dom är omöjliga för mig att klara av helt enkelt.

Jag är ett svin, vet inte hur jag ska behandla de jag verkligen bryr mig om, och säg inte emot, då skulle jag ju inte sitta i den här sitsen som jag sitter, eller hur?
Ni som inte känner igen det här i mig, ni vet inte vem jag är.
Varje morgon när jag vaknar tar jag på en helt neutral mask så att ni, människorna omkring mig, inte ska se vem jag egentligen är. Därför skriver jag ut det här, så ni alla får se och höra samma sak.

Ta inte det här som någonting som har med självömkan att göra, det är mer en självbiografi som jag vill att alla skall ta del av.

Vill passa på att be er alla om ursäkt, som tros ha känt mig, men som nu mera känner sig lurade. Jag är egentligen inte den glada och spralliga tjejen ni ser, jag är mycket rädd och tyst. Jag bara väljer att inte visa er runt omkring den sidan.

Ni ska veta att jag är mänsklig, jag kan gråta för att saker är jobbiga, jag kan gråta för att saker är underbara, dock är det första alternativet det enda i mitt liv just nu.
Jag är inte snäll, jag är inte trevlig, jag är ett as. Under ytan.

Mitt liv är inte en dans på rosor, men det har nog de flesta av er redan listat ut. Nu är det slut på det här. Skall inte längre störa er, skall inte längre bara finnas där. Jag kommer snart på ett sätt att försvinna upp i rök.

Så nu får snacket gå mellan alla er falska idioter där ute som omringar mig. Men även bland de som försöker bry sig. Nu är jag klar.
Frågor? varsegod, jag känner mig jävligt snäll idag och besvarar gärna era funderingar om det här.

Jag älskar dig... Ringer dig strax.