Tuesday 21 May 2013 photo 1/1
|
Hallå på er alla!
(Varning för enormt mycket text, guldstjärna till er som orkar läsa!)
Tänkte att den här gruppen behövde lite mer bilder och historier, gruppen kan komma att bli något stort en dag, vi måste bara börja! Jag blev i alla fall grymt inspirerad av att sätta igång igen, tack vare den underbara grundaren av denna grupp! Satt och bläddrade igenom varenda inlägg i din blogg igår, woo! Så jag börjar med att berätta lite om min historia, dra lärdom av den allesammans!
Kan också säga att det är jag på bilden ovanför, för lite mindre än ett år sedan då jag tog studenten. c:
Jag har alltid varit överviktig, eller mullig kanske man ska säga. Och jag har alltid hatat det. Jag har ingen självkänsla att tala om, jag är den blygaste människa man kan föreställa sig och jag försöker alltid göra mig så liten som möjligt, jag vill inte synas. Och jag hatar att jag alltid gör så, men jag kan inte hjälpa det.... Jag hatar mig själv.
Hösten 2009 började jag på viktväktarna tillsammans med min mamma, jag var då 16 år, 160cm lång och vägde 81 kg. Under hela hösten och lite i början av vintern lyckades jag gå ner 11 kilo. Sedan tog jag en paus ifrån "viktväktandet" under vintern, för jag ville så gärna frossa i julmat och ta en paus. Så efter juletiderna återgick jag till "viktväktanet", och hör och häpna; jag hade gått ner 0,5 kilo under julen!? Stor chock, ingen går ner i vikt under julen! Och jag hade inte ens ätit bra eller rört på mig, ingenting!
Här blev jag då väldigt självsäker, jag var bäst, inte ens julen kunde knäcka mig, jag kunde lätt ta en paus till! Detta blev mitt fall...
Jag drabbades av en förkylning strax där efter, den mest hemska förkylning jag någonsin haft, ena ögat svullna upp och jag såg ut som ett mongo, haha. Och självklart, som alla som varit förkylda vet om, glass hjälper mot halsont. Så det blev mycket glass. Glass glass glass... Efter förkylningen hade jag fått tillbaka mitt sötsug, jag orkade inte stå emot. Och jag gick sakta men säkert upp alla kilon igen efter att jag slutat gå på viktväktarna.
Våren 2011, ett år senare, försökte jag igen, jag hade då gått upp ca 10 kilo. Jag gick ner 4 kilo, sedan tappade jag inspirationen totalt, igen.
Här blev jag sjukt deprimerad då jag förlorade min bästa vän, hade ingen motivation till någonting. Choklad hjälpte, tillfälligt.
Våren 2012 (nu var det ett halvår kvar till studenten) försökte jag ännu en gång. Jag ville så gärna vara smal på min student, jag ville belöna mig själv med en vit klänning på studenten. Jag har aldrig någonsin haft mod nog att ta på mig en klänning. Jag vägde då 88 kilo, mer än någonsin innan!? Jag pushade mig själv för mycket, övertränade och shit. Motivationen försvann, såklart. Jag tror jag hann gå ner 2,5 kilo. Oh well...
Studenten nu! Som ni ser på bilden blev det ingen klänning inte. Jag tror jag vägde 95 kilo då. Hur jag lyckades gå upp så mycket under bara ett halvår vet jag inte. Det var ett rent helvete att fundera på studentkläder. Jag var inte ens glad på min student, bara på mottagningen på eftermiddagen, men inte i skolan under dagen. Alla var jättelyckliga, och jag stod där vid sidan om. Jag trivdes ju inte med min klass heller, men ändå.
Under sommaren försökte jag igen, jag ville inte må så hemskt som jag gjorde under student-tiden. Jag gick ner 3 kilo. Sen gick jag inte ner något mer, hur jag än försökte, och då försvann motivationen.
För tre månader sen försökte jag igen. Jag vägde då 96 kilo. Nu testade jag inte med viktväktande (som jag gjort alla andra gånger) utan LCHF. Åh, det var underbart! Jag fastnade verkligen i det och gick ner 6 kg på lite mindre än två månader. Sen blev jag sugen på potatisgratäng (min stora svaghet) och där sprack det. Jag kunde inte komma tillbaka.
Och nu sitter jag här. Funderar ibland på att försöka med LCHF igen, men jag vet inte. Har inte haft någon motivation. Till råga på allt har jag fått sjukt många bristningar över benen, magen och ena armen efter att ha gått upp så mycket i vikt så snabbt, så jag hatar mig själv mer än någonsin. Jag har även det senaste året fått högt blodtryck (det gick till och med upp mer efter att jag gått ner 6 kilo, whaaat?), så jag har svårt att träna.
Men! Jag tror jag har funnit inspirationen igen. Tack vare grundaren av denna grupp! Jag ska försöka igen, och INTE sluta eller ta pauser, för det funkar inte för mig.
Jag håller er uppdaterade!
Tänkte att den här gruppen behövde lite mer bilder och historier, gruppen kan komma att bli något stort en dag, vi måste bara börja! Jag blev i alla fall grymt inspirerad av att sätta igång igen, tack vare den underbara grundaren av denna grupp! Satt och bläddrade igenom varenda inlägg i din blogg igår, woo! Så jag börjar med att berätta lite om min historia, dra lärdom av den allesammans!
Kan också säga att det är jag på bilden ovanför, för lite mindre än ett år sedan då jag tog studenten. c:
Jag har alltid varit överviktig, eller mullig kanske man ska säga. Och jag har alltid hatat det. Jag har ingen självkänsla att tala om, jag är den blygaste människa man kan föreställa sig och jag försöker alltid göra mig så liten som möjligt, jag vill inte synas. Och jag hatar att jag alltid gör så, men jag kan inte hjälpa det.... Jag hatar mig själv.
Hösten 2009 började jag på viktväktarna tillsammans med min mamma, jag var då 16 år, 160cm lång och vägde 81 kg. Under hela hösten och lite i början av vintern lyckades jag gå ner 11 kilo. Sedan tog jag en paus ifrån "viktväktandet" under vintern, för jag ville så gärna frossa i julmat och ta en paus. Så efter juletiderna återgick jag till "viktväktanet", och hör och häpna; jag hade gått ner 0,5 kilo under julen!? Stor chock, ingen går ner i vikt under julen! Och jag hade inte ens ätit bra eller rört på mig, ingenting!
Här blev jag då väldigt självsäker, jag var bäst, inte ens julen kunde knäcka mig, jag kunde lätt ta en paus till! Detta blev mitt fall...
Jag drabbades av en förkylning strax där efter, den mest hemska förkylning jag någonsin haft, ena ögat svullna upp och jag såg ut som ett mongo, haha. Och självklart, som alla som varit förkylda vet om, glass hjälper mot halsont. Så det blev mycket glass. Glass glass glass... Efter förkylningen hade jag fått tillbaka mitt sötsug, jag orkade inte stå emot. Och jag gick sakta men säkert upp alla kilon igen efter att jag slutat gå på viktväktarna.
Våren 2011, ett år senare, försökte jag igen, jag hade då gått upp ca 10 kilo. Jag gick ner 4 kilo, sedan tappade jag inspirationen totalt, igen.
Här blev jag sjukt deprimerad då jag förlorade min bästa vän, hade ingen motivation till någonting. Choklad hjälpte, tillfälligt.
Våren 2012 (nu var det ett halvår kvar till studenten) försökte jag ännu en gång. Jag ville så gärna vara smal på min student, jag ville belöna mig själv med en vit klänning på studenten. Jag har aldrig någonsin haft mod nog att ta på mig en klänning. Jag vägde då 88 kilo, mer än någonsin innan!? Jag pushade mig själv för mycket, övertränade och shit. Motivationen försvann, såklart. Jag tror jag hann gå ner 2,5 kilo. Oh well...
Studenten nu! Som ni ser på bilden blev det ingen klänning inte. Jag tror jag vägde 95 kilo då. Hur jag lyckades gå upp så mycket under bara ett halvår vet jag inte. Det var ett rent helvete att fundera på studentkläder. Jag var inte ens glad på min student, bara på mottagningen på eftermiddagen, men inte i skolan under dagen. Alla var jättelyckliga, och jag stod där vid sidan om. Jag trivdes ju inte med min klass heller, men ändå.
Under sommaren försökte jag igen, jag ville inte må så hemskt som jag gjorde under student-tiden. Jag gick ner 3 kilo. Sen gick jag inte ner något mer, hur jag än försökte, och då försvann motivationen.
För tre månader sen försökte jag igen. Jag vägde då 96 kilo. Nu testade jag inte med viktväktande (som jag gjort alla andra gånger) utan LCHF. Åh, det var underbart! Jag fastnade verkligen i det och gick ner 6 kg på lite mindre än två månader. Sen blev jag sugen på potatisgratäng (min stora svaghet) och där sprack det. Jag kunde inte komma tillbaka.
Och nu sitter jag här. Funderar ibland på att försöka med LCHF igen, men jag vet inte. Har inte haft någon motivation. Till råga på allt har jag fått sjukt många bristningar över benen, magen och ena armen efter att ha gått upp så mycket i vikt så snabbt, så jag hatar mig själv mer än någonsin. Jag har även det senaste året fått högt blodtryck (det gick till och med upp mer efter att jag gått ner 6 kilo, whaaat?), så jag har svårt att träna.
Men! Jag tror jag har funnit inspirationen igen. Tack vare grundaren av denna grupp! Jag ska försöka igen, och INTE sluta eller ta pauser, för det funkar inte för mig.
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 7D
Focal length 50 mm
Aperture f/8.0
Shutter 1/130 s
ISO 160
Comment the photo
Anonymous
Wed 22 May 2013 19:30
Grymt bra att komma igen i alla fall! :D
Anonymous
Wed 22 May 2013 15:41
Du är otroligt stark :) och jag ser framemot att läsa dina uppdateringar :) Pepp pepp tjejen du klarar det här!
Men herregud, åh vad rörd jag blev nu av att läsa att du blev så inspirerad av min blogg haha! :'D Söta du!
Anch0r
Tue 21 May 2013 22:29
Du en sann inspirationskälla! :D Tack!
Btw, i ett inlägg tipsade du om Magic Mike, du sa att den var ett måste att se, så jag såg den idag :P Den var ju skitbra! Älskar'n! :D
Btw, i ett inlägg tipsade du om Magic Mike, du sa att den var ett måste att se, så jag såg den idag :P Den var ju skitbra! Älskar'n! :D
Åh, tack, verkligen! Detta gjorde min kväll :')
Haha eller hur! Jag satt verkligen med munnen öppen typ hela filmen, han är så jääääkla snygg! xD
Haha eller hur! Jag satt verkligen med munnen öppen typ hela filmen, han är så jääääkla snygg! xD
Anch0r
Tue 21 May 2013 22:32
Du gjorde min kväll igår, så inte mer än rättvist i så fall då! :D
Jag med! Aldrig sett en liknande film förut, haha xD
Jag med! Aldrig sett en liknande film förut, haha xD
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/dags-att-ga-ner/514467147/