July
Friday 18 December 2009 photo 11/81
|
Kapitel 10.
Jag tittade upp i taket och hörde Angel muttra i sömnen. Om och om igen såg jag Bill's ansikte nära mitt och kände hans mjuka läppar mot mina. Jag rörde försiktigt ett finger mot läppen. Jag kunde fortfarande inte fatta det, Bill Kaulitz hade kysst mig! Mig! Jag är ju en nobody! Det pirrade i magen. Jag ville känna hans närhet och undrade fall jag skulle få göra det igen. Jag låg och funderade nästan hela natten men mina ögonlock blev bara tyngre. Till slut sov jag hårt.
Nästa morgon vaknade jag halv tolv på morgonen. Angel hade redan gått upp, och jag följde henne exempel. Jag klädde på mig och såg Angel bläddra mellan TV kanalerna.
"Gomorron", sa hon och stängde av TVn.
"Gomorron. Ska vi ner till frukosten?"
"Japp" sa hon och vi gick ner.
"Ser du Bill någonstans?" sa Angel när vi satt oss ner båda två.
"Nej, men jag tror inte han äter frukost här nere. För mycket folk", sa jag och tog ett bett på mitt rostade bröd.
"Ja, kanske", sa hon och ryckte på axlarna. Men jag kom på mig själv att leta med blicken efter honom ändå. När vi var klara gick vi upp till rummet och hörde att någon lämnat ett meddelande på hotelltelefonen. Angel satte sig i soffan och spelade upp meddelandet i högtalaren.
"Room 3-0-1-4. We have a message for you. Please get it in the lobby" Angel och jag tittade på varandra.
"Ska vi ner och kolla vad det är för något?" sa hon.
"Ja, det är väl lika bra det", svarade jag och vi gick ner igen.
"Hi, we got a call to our room that we have a message", sa jag till receptionisten, en blond tjej i 25 års åldern med alldeles för mycket smink.
"In what room are you living at", sa hon med jättedålig engelska.
"3-0-1-4", sa jag och hon kollade på mig.
"Did he gave a note at you?" sa hon (jag störde mig otroligt mycket på hennes engelska) och granskade mig föraktfullt.
"Who?" frågade jag men jag kunde ändå gissa från vem. Hon suckade irriterat och gav mig ett kuvert. På framsidan stod det handskrivet To Sam. Jag öppnade kuveret och drog ut en liten lapp.
Dear Sam
I am sorry I could not give you this in person, we were in much to hurry. I left this morning but I could not leave without giving you this. I really want to see you again. Can you call me? Please do! (number is on the back of this)
Love BK
"Vad står det?" frågade Angel nyfiket, "Är det från Bill?"
"Det är från Bill. Han sa att han har åkt... Men han vill att jag ska ringa", sa jag chockat.
"Åh, vi går upp och ringer på en gång!" Angel drog med mig upp och snart satt jag med telefonen och väntade på att signalerna skulle gå fram.
"Bill", svarade han.
"Hi, it's Sam", svarade jag och började nästan hacka tänder av nervositet.
"Sam! You got my message!" han lät överlycklig och jag kunde inte hjälpa att le åt det.
"Yeah... Why did you leave? You didn't say anything about it last night?" sa jag och hörde hur anklagande jag lät.
"I'm sorry... I forgot we were leaving. I really hoped you would call" det blev tyst en stund.
"You know, I live here in Hamburg. I wonder maybe, if you could some visit us?" sa han.
"Visit you? At your home?" Angel gapade när hon hörde vad jag sade.
"Yeah, if you want too. We can send someone to pick you up"
"I have too ask Angel first wait a second", sa jag, fastän jag redan visste vad hon skulle säga.
"Bill undrar om vi vill hälsa på dem", sa jag med en hand över micen på telefonen (vilket egentligen var onödigt, för Bill skulle ju ändå inte förstå vad vi sa)
"Klart vi sa!!" nästan skrek Angel, "Prata klart med Bill, jag tar en dusch!" sa hon och försvann in i badrummet.
"Yeah, she wanted", sa jag.
"Good, can I send someone to pick you up at... let's say 15?" jag kollade klockan och såg att den var två. Okej, då var det gått om tid att göra sig i ordning på.
"That sounds good!"
"See you later than"
"See you", sa jag och vi lade på.
Vad tycks? :p
KOMENTERA! :)
Jag tittade upp i taket och hörde Angel muttra i sömnen. Om och om igen såg jag Bill's ansikte nära mitt och kände hans mjuka läppar mot mina. Jag rörde försiktigt ett finger mot läppen. Jag kunde fortfarande inte fatta det, Bill Kaulitz hade kysst mig! Mig! Jag är ju en nobody! Det pirrade i magen. Jag ville känna hans närhet och undrade fall jag skulle få göra det igen. Jag låg och funderade nästan hela natten men mina ögonlock blev bara tyngre. Till slut sov jag hårt.
Nästa morgon vaknade jag halv tolv på morgonen. Angel hade redan gått upp, och jag följde henne exempel. Jag klädde på mig och såg Angel bläddra mellan TV kanalerna.
"Gomorron", sa hon och stängde av TVn.
"Gomorron. Ska vi ner till frukosten?"
"Japp" sa hon och vi gick ner.
"Ser du Bill någonstans?" sa Angel när vi satt oss ner båda två.
"Nej, men jag tror inte han äter frukost här nere. För mycket folk", sa jag och tog ett bett på mitt rostade bröd.
"Ja, kanske", sa hon och ryckte på axlarna. Men jag kom på mig själv att leta med blicken efter honom ändå. När vi var klara gick vi upp till rummet och hörde att någon lämnat ett meddelande på hotelltelefonen. Angel satte sig i soffan och spelade upp meddelandet i högtalaren.
"Room 3-0-1-4. We have a message for you. Please get it in the lobby" Angel och jag tittade på varandra.
"Ska vi ner och kolla vad det är för något?" sa hon.
"Ja, det är väl lika bra det", svarade jag och vi gick ner igen.
"Hi, we got a call to our room that we have a message", sa jag till receptionisten, en blond tjej i 25 års åldern med alldeles för mycket smink.
"In what room are you living at", sa hon med jättedålig engelska.
"3-0-1-4", sa jag och hon kollade på mig.
"Did he gave a note at you?" sa hon (jag störde mig otroligt mycket på hennes engelska) och granskade mig föraktfullt.
"Who?" frågade jag men jag kunde ändå gissa från vem. Hon suckade irriterat och gav mig ett kuvert. På framsidan stod det handskrivet To Sam. Jag öppnade kuveret och drog ut en liten lapp.
Dear Sam
I am sorry I could not give you this in person, we were in much to hurry. I left this morning but I could not leave without giving you this. I really want to see you again. Can you call me? Please do! (number is on the back of this)
Love BK
"Vad står det?" frågade Angel nyfiket, "Är det från Bill?"
"Det är från Bill. Han sa att han har åkt... Men han vill att jag ska ringa", sa jag chockat.
"Åh, vi går upp och ringer på en gång!" Angel drog med mig upp och snart satt jag med telefonen och väntade på att signalerna skulle gå fram.
"Bill", svarade han.
"Hi, it's Sam", svarade jag och började nästan hacka tänder av nervositet.
"Sam! You got my message!" han lät överlycklig och jag kunde inte hjälpa att le åt det.
"Yeah... Why did you leave? You didn't say anything about it last night?" sa jag och hörde hur anklagande jag lät.
"I'm sorry... I forgot we were leaving. I really hoped you would call" det blev tyst en stund.
"You know, I live here in Hamburg. I wonder maybe, if you could some visit us?" sa han.
"Visit you? At your home?" Angel gapade när hon hörde vad jag sade.
"Yeah, if you want too. We can send someone to pick you up"
"I have too ask Angel first wait a second", sa jag, fastän jag redan visste vad hon skulle säga.
"Bill undrar om vi vill hälsa på dem", sa jag med en hand över micen på telefonen (vilket egentligen var onödigt, för Bill skulle ju ändå inte förstå vad vi sa)
"Klart vi sa!!" nästan skrek Angel, "Prata klart med Bill, jag tar en dusch!" sa hon och försvann in i badrummet.
"Yeah, she wanted", sa jag.
"Good, can I send someone to pick you up at... let's say 15?" jag kollade klockan och såg att den var två. Okej, då var det gått om tid att göra sig i ordning på.
"That sounds good!"
"See you later than"
"See you", sa jag och vi lade på.
Vad tycks? :p
KOMENTERA! :)
Det borde finnas lagar för att bara sluta så, det ska bara inte vara så D:
Überbra, mer :D
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/freiheit89ff/433753270/
Visa toppen
Show footer