July
Friday 18 December 2009 photo 12/81
|
Kapitel 11.
Vi blev hämtade klockan tre utanför hotellet i en svart bil med tonade rutor. Det tog en stund att åka till tvillingarnas hem då det låg på andra sidan stan. Men när vi äntligen var framme klev vi ut framför ett enkelt och litet men ändå lyxigt, vitt tvåvåningshus. Den lilla tomten omringades av ett högt trästaket för att förhindra ovälkomna ögon (och kameror). Det kändes konstigt i magen och jag började frysa, vilket jag alltid gör när jag är nervös.
"Hur är det?" frågade Angel när mina tänder började hacka.
"Nervöst. Tänk om han inte vill ha mig! Tänk om den där kyssen inte betydde något! Det kanske bara var en god natt puss utan mening!" sa jag förtvivlat.
"Men Sam! Varför skulle han bjuda hit dig om han inte ville ha dig? Och varför ens kyssa dig i så fall? Nej, nu är du bara paranoid!"
"Kanske..."
"Okej, lugna ner dig lite, så går vi in när du kan andas", sa Angel och jag tog ett djupt andetag. När jag lugnat mina nerver fortsatte vi mot dörren. Angel ringde på dörrklockan och snart hörde vi någon som sprang ner för en trappa innanför. Bill öppnade dörren och sken upp när han såg mig och osäkerheten jag förut känt rann av mig vid åsynen av honom och glädjen han utstrålade över att se mig.
"Hi!" sa han och flyttade lite på sig så att vi kunde komma in. Han var enkelt klädd i en T-shirt och svarta jeans. Hans tuppkam låg platt bakåt och han hade inget smink på sig.
"Hey you", sa jag och gav honom en kram efter att jag hängt av mig jackan. Då hörde jag en till som sprang nerför trappan och plötsligt uppenbarade sig Tom i hallen.
"Hi", sa han lika glatt som sin bror.
"How are you?" frågade han och drog in både mig och Angel i varsin kram.
"Now, I'm perfectly fine", sa Angel och log flörtigt när Tom släppt henne och han blinkade tillbaka till henne. Jag märkte hur dem tittade på varandra och fick onda aningar. Det var definitivt inte kärlek mellan dem... Men det var något...
"Sam? What would you say about going to a restaurant tonight? Just you and me", sa Bill och avbröt min funderingar.
"Oh, I'd loved too!" svarade jag glatt, "But Angel?"
"Nejmen, gå ni. Jag klarar mig bra här med Tom", sa hon och tittade drömande på honom. Mina misstankar började kännas lite verkligare.
"Angel, tänk på vad du gör. Jag vill inte se att du blir sårad", varnade jag men Angel tog inte det på något större allvar.
"Jag vet var jag gör, ta det lugnt", sa hon.
"Jag är inte så säker på att du gör det", mumlade jag surt men Angel hörde det inte eller så stuntade hon bara i det. Jag hoppades bara att hon inte skulle fatta några fel beslut.
"So, you'll come with me then?" sa Bill när han förstod att jag och Angel diskuterat färdigt.
"Yeah, I do" svarade jag och sköt undan mina misstankar tills vidare.
"Hey, we can watch a movie if you want" ropade Tom från en stor svart soffa i vardagsummet.
"Sure", sa Angel och jag tyckte också det lät som en bra idé.
"We can watch a horror movie", sa Tom med en glimt i ögat.
"Yes!" ropade Angel och slog sig ner i soffan bredvid honom och Bill instämde.
"I only watch a horror movie if I have a pillow and Bill to hold my hand!" sa jag och Tom flinade.
"We don't have to watch if you don't want to", sa Bill och slog sig ner i soffan på den långsidan som är lite som en säng.
"No, it's okay! But you have to promise me you hold my hand all the time!" sa jag och han log.
"Of course I will"
Jag lade mig ner innanför Bill och jag nappade åt mig en kudde. Jag brydde mig inte vilken film det blev egentligen, så de andra valde tillsammans ut en av Saw filmerna och Tom startade deras egna hemmabio. Snart var filmen och igång och åh vad dem var äckliga! Den var inte läskig på det sättet som en vanlig skräckfilm, utan bara otroligt blodig. Jag hade hela mitt liv vart överkänslig för blod och det körde runt i magen av att se på den här. Nästan hela filmen satt jag med ansiktet nerböjt mot Bill's bröst med en kudde över huvudet och med ett fast grepp om hans hand medan han smekte min rygg med den andra. När filmen äntligen var slut reste jag mig upp på darrande ben.
"How are you?" frågade Bill försiktigt när han såg mitt bleka ansikte.
"I'm okay. I just have to sit down..." sa jag med ostadig röst. Men plötsligt blev allt suddigt och rummet blev mörkare.
"Sam!" Bill's oroliga stämma var det sista jag hörde innan jag svimmade.
Vad tycks? Är jag elak? :p
KOMENTERA! :)
Vi blev hämtade klockan tre utanför hotellet i en svart bil med tonade rutor. Det tog en stund att åka till tvillingarnas hem då det låg på andra sidan stan. Men när vi äntligen var framme klev vi ut framför ett enkelt och litet men ändå lyxigt, vitt tvåvåningshus. Den lilla tomten omringades av ett högt trästaket för att förhindra ovälkomna ögon (och kameror). Det kändes konstigt i magen och jag började frysa, vilket jag alltid gör när jag är nervös.
"Hur är det?" frågade Angel när mina tänder började hacka.
"Nervöst. Tänk om han inte vill ha mig! Tänk om den där kyssen inte betydde något! Det kanske bara var en god natt puss utan mening!" sa jag förtvivlat.
"Men Sam! Varför skulle han bjuda hit dig om han inte ville ha dig? Och varför ens kyssa dig i så fall? Nej, nu är du bara paranoid!"
"Kanske..."
"Okej, lugna ner dig lite, så går vi in när du kan andas", sa Angel och jag tog ett djupt andetag. När jag lugnat mina nerver fortsatte vi mot dörren. Angel ringde på dörrklockan och snart hörde vi någon som sprang ner för en trappa innanför. Bill öppnade dörren och sken upp när han såg mig och osäkerheten jag förut känt rann av mig vid åsynen av honom och glädjen han utstrålade över att se mig.
"Hi!" sa han och flyttade lite på sig så att vi kunde komma in. Han var enkelt klädd i en T-shirt och svarta jeans. Hans tuppkam låg platt bakåt och han hade inget smink på sig.
"Hey you", sa jag och gav honom en kram efter att jag hängt av mig jackan. Då hörde jag en till som sprang nerför trappan och plötsligt uppenbarade sig Tom i hallen.
"Hi", sa han lika glatt som sin bror.
"How are you?" frågade han och drog in både mig och Angel i varsin kram.
"Now, I'm perfectly fine", sa Angel och log flörtigt när Tom släppt henne och han blinkade tillbaka till henne. Jag märkte hur dem tittade på varandra och fick onda aningar. Det var definitivt inte kärlek mellan dem... Men det var något...
"Sam? What would you say about going to a restaurant tonight? Just you and me", sa Bill och avbröt min funderingar.
"Oh, I'd loved too!" svarade jag glatt, "But Angel?"
"Nejmen, gå ni. Jag klarar mig bra här med Tom", sa hon och tittade drömande på honom. Mina misstankar började kännas lite verkligare.
"Angel, tänk på vad du gör. Jag vill inte se att du blir sårad", varnade jag men Angel tog inte det på något större allvar.
"Jag vet var jag gör, ta det lugnt", sa hon.
"Jag är inte så säker på att du gör det", mumlade jag surt men Angel hörde det inte eller så stuntade hon bara i det. Jag hoppades bara att hon inte skulle fatta några fel beslut.
"So, you'll come with me then?" sa Bill när han förstod att jag och Angel diskuterat färdigt.
"Yeah, I do" svarade jag och sköt undan mina misstankar tills vidare.
"Hey, we can watch a movie if you want" ropade Tom från en stor svart soffa i vardagsummet.
"Sure", sa Angel och jag tyckte också det lät som en bra idé.
"We can watch a horror movie", sa Tom med en glimt i ögat.
"Yes!" ropade Angel och slog sig ner i soffan bredvid honom och Bill instämde.
"I only watch a horror movie if I have a pillow and Bill to hold my hand!" sa jag och Tom flinade.
"We don't have to watch if you don't want to", sa Bill och slog sig ner i soffan på den långsidan som är lite som en säng.
"No, it's okay! But you have to promise me you hold my hand all the time!" sa jag och han log.
"Of course I will"
Jag lade mig ner innanför Bill och jag nappade åt mig en kudde. Jag brydde mig inte vilken film det blev egentligen, så de andra valde tillsammans ut en av Saw filmerna och Tom startade deras egna hemmabio. Snart var filmen och igång och åh vad dem var äckliga! Den var inte läskig på det sättet som en vanlig skräckfilm, utan bara otroligt blodig. Jag hade hela mitt liv vart överkänslig för blod och det körde runt i magen av att se på den här. Nästan hela filmen satt jag med ansiktet nerböjt mot Bill's bröst med en kudde över huvudet och med ett fast grepp om hans hand medan han smekte min rygg med den andra. När filmen äntligen var slut reste jag mig upp på darrande ben.
"How are you?" frågade Bill försiktigt när han såg mitt bleka ansikte.
"I'm okay. I just have to sit down..." sa jag med ostadig röst. Men plötsligt blev allt suddigt och rummet blev mörkare.
"Sam!" Bill's oroliga stämma var det sista jag hörde innan jag svimmade.
Vad tycks? Är jag elak? :p
KOMENTERA! :)
haha när jag läste tomten tänkte jag först på jultomten d blev kortslutning i min hjärna xD jättebra !
HAHAH jultomten! xD <33
MEERR!! NUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/freiheit89ff/433982969/
Visa toppen
Show footer