September
Thursday 17 December 2009 photo 1/1
|
PUSSPUSS DAGBOK
783:e dagen i fångenskap...
Min kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
Hon frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig
burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas
rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
I ett försök att sätta min förtryckare ur balans, framtvingade jag en
hårboll i favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av.
Lade den huvudlösa kroppen vid
dörren som ett tecken till min kidnappare om vad jag är kapabel till,
så att hon ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar,
kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är.
Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet,
men jag kunde känna doften av deras mat
och höra brottstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'.
Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan
använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt.
Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör.
Han pratar med våra kidnappare regelbundet,
och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda
steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället
i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...
783:e dagen i fångenskap...
Min kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
Hon frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig
burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas
rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
I ett försök att sätta min förtryckare ur balans, framtvingade jag en
hårboll i favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av.
Lade den huvudlösa kroppen vid
dörren som ett tecken till min kidnappare om vad jag är kapabel till,
så att hon ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar,
kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är.
Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet,
men jag kunde känna doften av deras mat
och höra brottstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'.
Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan
använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt.
Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör.
Han pratar med våra kidnappare regelbundet,
och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda
steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället
i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/pingvinmammans/431094321/
Visa toppen
Show footer