Thursday 11 September 2014 photo 1/1
|
Kom tillbaka
Som jag skrev några dagar sedan är jag besviken på mig själv. Jag har knappt rört min kamera på flera veckor, eller ens gjort försök till att ta fram den utan har bara varit ute och festat. Varför? Vad har jag att fira? Vad är det som gör att min tid används på ett helt annat sätt nu än tidigare, vart har mina prioriteringar tagit vägen? Förut tog jag jobb före allt annat i världen, då körde jag stenhårt för att en dag nå dit där jag vill vara. Men nu har jag inte gjort någonting särskilt märkvärdigt på flera månader, vilket gör mig så jävla besviken på mig själv. Jag vet inte varför det har blivit såhär. Livet har slagit ner mig och utdelat den ena käftsmällen efter den andra, och det känns som jag krupit runt på min bara knän alltför länge.
Hata är ett starkt ord men jag ogillar mig själv kraftigt just nu på grund av detta. Men än en gång, jag vet inte hur det blivit så, jag är en ganska komplicerad person som, med mitt psyke, blir lätt deprimerad. Då jag har sömn-och koncentrationssvårigheter, med en hjärna som aldrig kan koppla av tillsammans med en konstant ström av inspiration och fotoidéer slutar det med att jag ligger i sängen och ritar mig igenom nätterna.
När jag läser vad jag själv skriver verkar det som att jag är helt sinnesrubbad men det är ingen fara, haha!
En sak jag finner intressant är människan. Ta till exempel hyn, när man föds har man inga, vad jag vet, födelsemärken eller liknande utan de kommer med åren. Likadant ärr som pryder din kropp med vad du gett igenom. Kroppen är som ett slags konstverk, som inte blir riktigt färdigställt förrän efter din död. Det tycker jag är så fascinerande. Mitt födelsemärke jag har på min kind exempelvis, ville jag ha bort när jag var mindre för jag ville inte vara den enda som hade det, ingen annan hade ju födelsemärke på kinden, så varför skulle jag? Hur kom det sig? Men med åren och när mitt intresse för fotografering växte ångrade jag mig och jag ville inte ta bort den, den är ju jag. Den tillhör mig, och mitt utseende.
Jag har ingen aning om hur födelsemärken uppstår, eller varför de placeras på de ställen de gör. Men som jag sa, jag ser kroppen som ett stycke konst och tycker det är charmigt.
Är det någon annan som också tänkt på detta, eller är det bara jag som är knäpp igen?
Som jag skrev några dagar sedan är jag besviken på mig själv. Jag har knappt rört min kamera på flera veckor, eller ens gjort försök till att ta fram den utan har bara varit ute och festat. Varför? Vad har jag att fira? Vad är det som gör att min tid används på ett helt annat sätt nu än tidigare, vart har mina prioriteringar tagit vägen? Förut tog jag jobb före allt annat i världen, då körde jag stenhårt för att en dag nå dit där jag vill vara. Men nu har jag inte gjort någonting särskilt märkvärdigt på flera månader, vilket gör mig så jävla besviken på mig själv. Jag vet inte varför det har blivit såhär. Livet har slagit ner mig och utdelat den ena käftsmällen efter den andra, och det känns som jag krupit runt på min bara knän alltför länge.
Hata är ett starkt ord men jag ogillar mig själv kraftigt just nu på grund av detta. Men än en gång, jag vet inte hur det blivit så, jag är en ganska komplicerad person som, med mitt psyke, blir lätt deprimerad. Då jag har sömn-och koncentrationssvårigheter, med en hjärna som aldrig kan koppla av tillsammans med en konstant ström av inspiration och fotoidéer slutar det med att jag ligger i sängen och ritar mig igenom nätterna.
När jag läser vad jag själv skriver verkar det som att jag är helt sinnesrubbad men det är ingen fara, haha!
En sak jag finner intressant är människan. Ta till exempel hyn, när man föds har man inga, vad jag vet, födelsemärken eller liknande utan de kommer med åren. Likadant ärr som pryder din kropp med vad du gett igenom. Kroppen är som ett slags konstverk, som inte blir riktigt färdigställt förrän efter din död. Det tycker jag är så fascinerande. Mitt födelsemärke jag har på min kind exempelvis, ville jag ha bort när jag var mindre för jag ville inte vara den enda som hade det, ingen annan hade ju födelsemärke på kinden, så varför skulle jag? Hur kom det sig? Men med åren och när mitt intresse för fotografering växte ångrade jag mig och jag ville inte ta bort den, den är ju jag. Den tillhör mig, och mitt utseende.
Jag har ingen aning om hur födelsemärken uppstår, eller varför de placeras på de ställen de gör. Men som jag sa, jag ser kroppen som ett stycke konst och tycker det är charmigt.
Är det någon annan som också tänkt på detta, eller är det bara jag som är knäpp igen?
Annons
Camera info
Camera GT-I9505
Focal length 2 mm
Aperture f/2.5
Shutter 1/50 s
ISO 50
Comment the photo
Anonymous
Fri 12 Sep 2014 10:36
Stiliga killen ju! Och jag håller med om att födelsemärken, ärr etc bidrar mycket till en persons karaktär!
Lizstomania
Thu 11 Sep 2014 22:48
Det är roligt att du kallar det födelsefläck och jag säger leverfläck..
Jag har en pigmentförändring på rumpan som jag har haft sen jag föddes, det är för mig en födelsefläck :p
Jag har en pigmentförändring på rumpan som jag har haft sen jag föddes, det är för mig en födelsefläck :p
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/shiftyx/518800489/