November
Thursday 20 October 2011 photo 3/4
|
Change
Början på en berättelse jag har skrivit
Varför?..... Varför?! Varför kunde jag inte bara gjort det? Snabbt och smitigt. Pang. Poff. Klart. Svårare än så var de inte. Jag tänkte tillbaka på vad som hände bara för några minuter sedan. Om jag skulle kunna gå tillbaka i tiden på något mystiskt och mirakulöst "andevis" skulle jag gjort det! Jag skulle inte tvekat en minut……Trodde jag. Vart fanns de tre önskningarna när man behövde dem?. Jag stängde mitt skåp med en smäll och sparkade till det . AJ! Fan, varför gjorde jag så. Varför var jag så jäkla dum! Jag muttrade lite för mig själv och kom på att jag inte var ensam. Lite längre bort stod en kille från trean och kollade lite fundersamt på mig. Våra blickar möttes snabbt innan han tittade bort lite oskyldigt. Jag såg att han försökte dölja ett leende. Jag kunde se det direkt. Jag hade alltid kunnat tyda folks ansikten och känslor. Vissa kan sjunga, måla och jag kan tyda ansikten. Folk är så förutsägbara. Men jag kan inte klandra honom så som jag betedde mig.
Jag stod kvar vid skåpet, öppnade det igen och låtsade att jag letade efter något. Jag ville inte gå förbi killen eller möta hans blick ännu en gång. När killen äntligen gått var det dags för mig att dra mig hemåt och ingen cykel hade jag heller, kul! Kunde dagen bli mycket värre? Vänta bara, de kunde den.
Butter och besviken över mig själv som jag var hasade jag mig ner från trappan till entrén då min blick fastnade på något eller snarare någon. Jag stannade och tänkte "Kanske kunde dagen bli bättre. Jag hade nog en chans! Vart var anden? Betydde det att jag hade två önskningar kvar?" Jag log för mig själv och kopplade bort den dumma tanken och öppnade entré dörren. Med raska steg gick jag mot parkeringen. Jag började småspringa och sen sprang jag. Jag märkte inte att Theo pratade med “BoimboSanna" vilket jag inte skulle gilla egentligen, men de kvittade nu. Jag märkte inte vart jag var på väg. Jag var som förtrollad. Vad var det som hände med mig. Jag drogs framåt. Svävade på moln. Vad var det för konstig känsla. Jag märkte inte det. Märkte inte hålet framför mig. Theo och Sannas blickar gled åt mitt håll. Deras ansiktsuttryck ändrades snabbt från glädje till oro . Theo rusade mot mig. Varför såg han så bekymrad ut? Jag märkte inget. Varför skulle jag allt var ju så… Inom en sekund trampade jag precis i hålet och det knakade till i foten. Jag stupade framåt och kände hur smärtan strömmade upp i benet. Pang!! och allt blev svart.
Part of an album
Camera info
Comment the photo
men jag röstar på dig !
gillar sättet du skriver på;)
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/skriva/497112187/
Visa toppen
Show footer