November
Thursday 20 October 2011 photo 4/4
|
Change
Andra delen av min berättelse :)
Det var Theos röst jag hörde. Len och fin stämma som vanligt. Jag kände att någon smekte min kind och hörde hur Theo ropade mitt namn ännu en gång. Vilken underbar dröm. Varm och mörk och skön. Insvept i något underbart. Ihopkrupen i någons famn. Smekningarna mot min kind kändes som silke. Sådant rosa, fint, äkta silke. Svindyrt . Det förtjänade jag. Jag hade ju gått igenom världens pinsammaste dagar, ett misslyckande. Medvetandet började komma tillbaka. En välbekant doft strömmade in i min näsa då jag drog ett djupt andetag. Jag visste vad det var. Köttigt, kryddigt. Köttfärslimpa? Vart var jag egentligen? Var det en dröm? Den mörka och tysta omgivningen förvandlades till en ljus och sorlande omgivning. Jag öppnade ögonen och till min förvåning var Theos ansikte bara några centimeter från mitt. Han log snabbt med sitt underbartochheltperfektaochsupersnyggaleendeochhanärså.. Jag avbröt tanken lika snabbt som den tog över mina realistiska tankar. Vad tänkte jag på? Det var inte allas likt mig att falla för en kille såhär. Hade jag fallit för honom? Jag kände honom knappt, men det kändes som våra själar hade en historia. Något gemensamt. Det måste vara en dröm eller var de något konstigt i köttfärslimpan idag. Hans hand smekte min kind och jag slutade tänka. Allt stannade och hans blick var som fastfrusen i min. Var det en liten ryckning i mungiporna som jag såg? Detta är bara för bra för att vara sant. Hans ögon var blanka som speglar och jag kunde se mitt eget ansikte. Jag ryckte till. Hur såg jag ut?! Jag började känna på min haka. Varm och kladdig. Jag drog efter andan och kollade på mina fingrar och bad till gud. Blod. Herre gud! Vad hade hänt? Theo såg min reaktion och Gav mig en lugnande blick.
"Jag har ringt ambulansen"
Vi var inte ensamma. Jag skulle känna igen Sannas äckligt äckliga röst om jag så skulle vara döv!…eller…i alla fall väldigt hörselskadad.
"vad har hänt?"
Jag blev chockad över hur darrig och klenmin röst lät. Närjag försökte resa mig upp hindrades jag av Theo och det var tur det. Huvudet kändes tungt och snurrigt men jag försökte komma upp på fötter igen. Men slutade ganska snart när jag kände hur en obeskrivlig smärta strömmade upp från mitt vänstra ben. Jaglutade jag tillbaka i Theos famn. Det var då jag märkte. Märkte att vi inte var ensamma förutom Sanna då, tvärt om. Det hade bildats en cirkel av människor runt om oss. Både välkända ansikten och okänt folk. Till och med rektorn stod där och tittade på mig med en medlidande blick. Hennes hår var inte lika snyggt och prydligt som det brukade vara. Rufsigt av oro och allt var mitt fel. Vad hade hänt? Jag tänkte tillbaka, men minnet svek mig. Svaga syrenljud hördes på avstånd. Det avr ingen dröm. Det fick mig att må illa, fick min mage att vända sig ut och in. Bokstavligt talat. Att spy framför folk var bara de som saknades denna underbara dag.
Camera info
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/skriva/497116814/
Visa toppen
Show footer