Upp kl.6 på ledig dag för att gå ut m hunden med mamma (pappa tjafsar vidare om att vi tjejer blir våldtagna om vi går ut ensamma)

Ja. Och idag är det extra tjurigt, nu ska han inte äta medicinen för "läkarna åker bara på semester till USA", och "du vet ju inte om medicinen hjälper", och "varför ska jag ta medicin, jag mår ju bra" osv.
Och stackars mamma sitter där och blir less och arg på honom. Vi har fått kontakt med ett neuroteam, men de jobbar bara på vardagar. Dessutom är det ju såna där som kommer hem och rekar innan de kommer tillbaka och snor saker... (Tack gode gud att båda tjejerna var svenska).
Jag tror att mamma kommer att få det svårt att få honom till kirurgen den 17e, för det är ju inget pappa har bestämt.

Det låter inte som det är något vidare kul hemma hos er just nu! :´(
Varför misstror han vården så väldigt?

Det går upp och ner, kan man väl säga.
Jag har ingen aning, men kan ev hänga ihop med när farmor dog i bukspottskörtelcancer då pappa var 19 år, har för mig att det upptäcktes för sent och de gjorde inget (men å andra sidan så fanns ju inget botemedel då).

När så är det ju men vården har ju gjort enorma framsteg sedan dess. Förr dog ju folk jämt av cancer, fanns ju inte att göra.

Pappa tror inte på de kan hjälpa honom, för helt plötsligt så har han "alltid" haft problem med magen.
Han vet ju om framstegen, men i hans hjärna så är läkare dumma/inkompetenta, pratar över huvudet på patienterna, profithungriga, skriver ut sockerpiller eller fel medicin. Ja du, listan kan göras lång.
Det har definitivt blivit värre med åren, så det är nog någon bakomliggande demens + mag/tarmproblemen som han har.

Envisa gubbar är inte att leka med, de har alltid rätt :´(

Tyvärr ja