text 17

Jag hade en elak kännsla som gick igenom hela mig. Den sa allt och ingenting. Den frågade mig saker, som jag inte ville. Saker som kunde hända om jag inte var den jag var. Jag hade inte varit den jag var helt fullt ut. Jag hade hollit inne de dåliga sidorna, som jag igentilgen ville visa, men den hämska kännslan av hat och Glädje blandade i en stor gryta. Allt var så ihopblandat att jag bara ville svimma. Och det gjorde jag nästan. Mina ögonlock vart tunga och jag stampade fram den sista biten till rummet. Hand i hand med Bill. Jag frågade om inta han ville komma lite senare så att jag kunde tänka lite på dagen innan han kom. Det var tydligen okej, så han gick raskt iväg till sitt rum. Jag gick in och låste efter mig. Slängde av mig kläderna och satte på mig min pyamas. La mig i sängen och på nogot sätt somnade. För att jag vaknade en halvtimma efteråt av att det knackade på dörren. Så jag steg upp för att öppna.
- Hej, Vad har du gjort? Frågade Bill när jag öppnade dörren.
- förlåt, jag...... jag tänkte för mkt så jag somnade. Svarade jag.
- Vad ränkte du på? sa Bill och försökte att kyssa mig, men jag vände mig om och gick så han inte kunde. Han ville få reda på vad jag gjorde men jag svarade inte. Jag ville inte.
- Jag vill vara ensam en liten stund, sa jag och stängde dörren i ansiktet på Bill.
Och hämtade min mobil slog nummret till Tom och ringde.

"Hallo, Tom"
"Hej, det är Rebecca, Vad gör ni? Är du upptagen?"
"Lite, vadårå?"
"Jag skulle vilja prata med dig en stund"
"Okej, vart? Du kan komma hit om du vill"
"men jag vill inte att Lisa är med, Tror du att han kan gå och underhålla Bill medans?
"jadå, det går bra, jag kommer till dig då"

Vi la på luren och jag satte mig i soffan, där jag förstan gången hade hälsat. Jag fällde en tår och hoppades att han skulle komma snart.
fem minuter efteråt kanckade det äntligen på dörren, och jag gick för att öppna. Det var Tom.
- Vi kan sätta oss i soffan, sa jag.
- Jaa, okej, svarade han med en snäll röst. Vi satte oss på varsin ända om soffan för att få ett behagligt avstånd.
- Ehm... det gäller din bror. Sa jag tyst. Tom kollade på mig med en kostig blick.
- Hurdå? jag fattar inte, Frågade han sen oroligt.
- Jag vet inte om jag har vart mig själv när jag har vart med Bill, Jag har bara visat mina bra sidor och inte de dåliga.

Annons

The photo has no tags

September 2010