Jag är olyckligt kär.

Jag är tjock.

Jag är meningslös.

Jag är äcklig.

Jag är konstig.

Jag är deprimerad.

Jag är en pillerknaprare.

Jag är isolerad.

Jag är destruktiv.

Jag är ful.

Jag är trött på människor.

Jag är ett missfoster.

Jag är ensam.

Jag är bitter.

Jag är chanslös.

Jag är s v a g.

Varför ger jag inte bara upp?

Älskade, älskade människa. En stor del utav en depression är att bara se de negativa saker utav saker. Jag borde veta, haha. Men du får inte glömma att det finns bra grejer med dig också. Depressionen trycker bort den fakta, det känns konstigt att tänka positivt. Det är förjävligt och ett rent helvete att gå igenom en depression. Men älskade du, du får aldrig sluta kämpa. Jag trodde jag aldrig skulle må bättre för några månader sedan, jag trodde att det enda svaret var självmord. Jag var bombsäker. Men nu är jag påväg uppåt. Du klarar det också, bara om du fortsätter kämpa. Det finns så otroligt mycket bra med dig, älskade människa. Du är vacker. Du är bra. Du är värd så mycket mer än vad du går igenom. Du får aldrig glömma att jag tänker på dig, du behövs i mitt liv. Och massa, massa andras också. Det finns så mycket fint i världen du inte får missa. Vill du verkligen leva ett liv utan att ha tagit heroin med mig i en husvagn ute vid havet?!
Du får aldrig glömma att du behövs. Du är älskad. Du är bra.

Vi är krigare. Vi ska ta oss genom kampen, det har du både sagt & lovat mig. Jag klarar det inte utan dig.

Ge inte upp! Det finns alltid saker värda att kämpa för, även om det är små saker, så är det något ! Och en viktig sak är att du aldrig är ensam om det du känner! Jag känner också alla de här sakerna som du beskrivit, men du måste försöka tänka att de inte stämmer! Sorry om jag inte make:ar någon sense, mår inte helt bra själv atm men ville bara försöka muntra och och säga att du inte är ensam! Kram!