Thursday 28 August 2014 photo 1/1
|
Hon som försvann
I matsalen serverades det idag pocherad fisk. Några kompisar och jag dissade firren, och vi bestämde oss för att äta på Max. Vi satte oss utomhus och fick ganska snart slåss med getingar om läsken och hamburgarna. Förutom en geting kom ingen till skada och vi blev mer än mätta och belåtna. Vilket känns helt otroligt! Jag har fått tillbaka min mättnadskänsla och har, förvånansvärt nog, inte gått upp någonting under min ät-upp-allt-du-ser-period, utan ligger kvar på 58 kg. Jag började nästan bli rädd för mig själv hur mycket jag faktiskt klarade av att äta.
Tillbaka till getingarna. De är så otroligt envisa, och verkar inte ge sig förrän de retat upp alla människor i sin närhet. Starkt. Kudos till dem.
Imorgon när jag kommer hem efter skolan ska jag packa. För vet ni vad? Jag ska iväg och jobba på lördag! Jag har blivit bokad som fotograf, och det ska bli sååå kul!! Att få respekt och ett erkännande är det bästa som finns, för mig. Uppskattning är inte något jag upplevt alltför mycket eller ofta, bortsett ifrån min familj, men utomkring, av andra människor. Och varje sådan här grej gör mig så glad. En känsla av att jag duger, att någon vill ha mig. Hur som helst, till ytan igen, det ska bli jätteroligt och jag ser fram emot det jättemycket! Ska jag erkänna, är jag lite nervös också...
Några minuter innan tåget lämnade stationen frågade en tjej i tjugoårsåldern om hon fick sitta bredvid mig, och självklart fick hon det. Jag somnade till och märkte när jag vaknade att jag hade somnat på hennes axel. Hon sa inget utan bara log. När jag tittade på henne såg jag vilka fantastiskt fina ögon hon besatt, och jag såg även att hon hade en kamera i sin väska. Kan detta ha varit the one that got away? Skämt åsido. Hon hade i alla fall väldigt fin ansiktsstruktur. Och hår. Och ben.
Nu ska jag gå ner och se vad mamma har för sig.
Aurevoir!
I matsalen serverades det idag pocherad fisk. Några kompisar och jag dissade firren, och vi bestämde oss för att äta på Max. Vi satte oss utomhus och fick ganska snart slåss med getingar om läsken och hamburgarna. Förutom en geting kom ingen till skada och vi blev mer än mätta och belåtna. Vilket känns helt otroligt! Jag har fått tillbaka min mättnadskänsla och har, förvånansvärt nog, inte gått upp någonting under min ät-upp-allt-du-ser-period, utan ligger kvar på 58 kg. Jag började nästan bli rädd för mig själv hur mycket jag faktiskt klarade av att äta.
Tillbaka till getingarna. De är så otroligt envisa, och verkar inte ge sig förrän de retat upp alla människor i sin närhet. Starkt. Kudos till dem.
Imorgon när jag kommer hem efter skolan ska jag packa. För vet ni vad? Jag ska iväg och jobba på lördag! Jag har blivit bokad som fotograf, och det ska bli sååå kul!! Att få respekt och ett erkännande är det bästa som finns, för mig. Uppskattning är inte något jag upplevt alltför mycket eller ofta, bortsett ifrån min familj, men utomkring, av andra människor. Och varje sådan här grej gör mig så glad. En känsla av att jag duger, att någon vill ha mig. Hur som helst, till ytan igen, det ska bli jätteroligt och jag ser fram emot det jättemycket! Ska jag erkänna, är jag lite nervös också...
Några minuter innan tåget lämnade stationen frågade en tjej i tjugoårsåldern om hon fick sitta bredvid mig, och självklart fick hon det. Jag somnade till och märkte när jag vaknade att jag hade somnat på hennes axel. Hon sa inget utan bara log. När jag tittade på henne såg jag vilka fantastiskt fina ögon hon besatt, och jag såg även att hon hade en kamera i sin väska. Kan detta ha varit the one that got away? Skämt åsido. Hon hade i alla fall väldigt fin ansiktsstruktur. Och hår. Och ben.
Nu ska jag gå ner och se vad mamma har för sig.
Aurevoir!
Annons