Saturday 6 June 2009 photo 13/52
|
Inatt drömde jag att jag var Vanheden i Jönssonligan. Vi åkte dit för något brott och for in i finkan och jag fick dela cell med Dynamit-Harry som jag hade en del intressanta diskussioner med, men minnena av allt detta är väldigt luddiga.
det jag minns bäst var när jag hade släppts fri och en dag skulle hälsa på Sickan som satt kvar i finkan. När jag tänker efter var jag nog inte frisläppt utan hade nog rymt, för jag var väldigt rädd för att bli sedd, sprang in i olika dörrar och gömde mig när jag hörde folk osv. Så det var nog rymningsmetoder jag och Dynamit-Harry hade pratat så mycket om... Hah, lucköppning! =o)
Anywhoo, hittade till Sickans cell iallafall, men när jag väl kom in där var det ingen fängelsecell längre, utan en stor fin lägenhet där han bodde med en förmögen fru och en samhällsupprorisk dotter i övre tonåren, som dessutom var militant vegan.
Sickan sov när jag kom dit, och de andra såg jag till en början inte till. Jag hängde ifrån mig min jacka i hallen, vilken för övrigt var min DePalma-jacka jag har på riktigt, och började snoka runt i lägenheten. Jag hittade Sickans plånbok som det var några tjugor och femtilappar i, men även det som skulle visa sig vara hans frus plånbok som det var flera tusen i. Jag stoppade dom i innerfickan på jackan, som jag lät hänga kvar i hallen.
Plötsligt var frun och dottern hemma och Sickan (som nu mer liknade Björn Gustavsson än Gösta Ekman) var vaken. Ingen av dom var särskilt nöjda med mitt besök. Sickan hade gått vidare i sitt liv och ville slippa besök från det förflutna, han hade det bra nu. Och frun, som var djupt religiös, undrade vad jag menade med att komma inrumlande där med en döskalle på jackan, så okristligt och hädiskt! En arg föreläsning om det syndiga levernets straff och guds godhets rikedom följde. Men så skulle hon iväg någonstans, och ville att jag skulle vara borta innan hon kom hem igen. Hon skulle bara hitta sin plånbok först.
Jag fick lite panik, vilken jag dock tror jag dolde bra, och sa att jag skulle gå med detsamma. Men helvete, jackan var borta!!! Nu blev det illa! Skulle det komma fram att jag försökt sno deras pengar? Tänk vad arga de skulle bli! Men jag ville ju ha pengarna, så jag kunde inte bara skita i jackan och dra... Och jag fick inte verka för angelägen när jag frågade om den heller, dels för att det skulle visa att jag skitit fullständigt i fruns lilla gudstjänst tidigare, och dels för att dom kanske skulle fatta var deras plånböcker tagit vägen.
Då trädde dottern fram. Det var hon som tagit jackan. Även här fick jag skäll, och hon frågade om jag visste hur många minkar som hade fått sätta livet till för den jackan. Polyesterminkar? tänkte jag, och föreställde mig dels hur såna ser ut, och hur en DePalma-jacka gjord av riktiga minkar skulle se ut. Men för att lära mig att veta hut hade hon sytt om jackan för mig. Och jag skulle möta henne på stan senare och få den. (varför kunde jag inte få den på en gång)
Mötet gick bra iallafall. Hon hade sytt om den till en korsett-bolero... ? Jag gillade den iallafall. Och plånböckerna var kvar i innerfickan. Drömmen slutade lyckligt. =o)
Sen drömde jag också att jag var hos farmor och pratade i telefon med mormor, men hörde inget för farmor hade TV´n på så högt.
Jag måste ringa min farmor, har inte pratat med henne på evigheter. Ska jag ringa redan idag, eller vänta tills hon fyller år den 22:a?
det jag minns bäst var när jag hade släppts fri och en dag skulle hälsa på Sickan som satt kvar i finkan. När jag tänker efter var jag nog inte frisläppt utan hade nog rymt, för jag var väldigt rädd för att bli sedd, sprang in i olika dörrar och gömde mig när jag hörde folk osv. Så det var nog rymningsmetoder jag och Dynamit-Harry hade pratat så mycket om... Hah, lucköppning! =o)
Anywhoo, hittade till Sickans cell iallafall, men när jag väl kom in där var det ingen fängelsecell längre, utan en stor fin lägenhet där han bodde med en förmögen fru och en samhällsupprorisk dotter i övre tonåren, som dessutom var militant vegan.
Sickan sov när jag kom dit, och de andra såg jag till en början inte till. Jag hängde ifrån mig min jacka i hallen, vilken för övrigt var min DePalma-jacka jag har på riktigt, och började snoka runt i lägenheten. Jag hittade Sickans plånbok som det var några tjugor och femtilappar i, men även det som skulle visa sig vara hans frus plånbok som det var flera tusen i. Jag stoppade dom i innerfickan på jackan, som jag lät hänga kvar i hallen.
Plötsligt var frun och dottern hemma och Sickan (som nu mer liknade Björn Gustavsson än Gösta Ekman) var vaken. Ingen av dom var särskilt nöjda med mitt besök. Sickan hade gått vidare i sitt liv och ville slippa besök från det förflutna, han hade det bra nu. Och frun, som var djupt religiös, undrade vad jag menade med att komma inrumlande där med en döskalle på jackan, så okristligt och hädiskt! En arg föreläsning om det syndiga levernets straff och guds godhets rikedom följde. Men så skulle hon iväg någonstans, och ville att jag skulle vara borta innan hon kom hem igen. Hon skulle bara hitta sin plånbok först.
Jag fick lite panik, vilken jag dock tror jag dolde bra, och sa att jag skulle gå med detsamma. Men helvete, jackan var borta!!! Nu blev det illa! Skulle det komma fram att jag försökt sno deras pengar? Tänk vad arga de skulle bli! Men jag ville ju ha pengarna, så jag kunde inte bara skita i jackan och dra... Och jag fick inte verka för angelägen när jag frågade om den heller, dels för att det skulle visa att jag skitit fullständigt i fruns lilla gudstjänst tidigare, och dels för att dom kanske skulle fatta var deras plånböcker tagit vägen.
Då trädde dottern fram. Det var hon som tagit jackan. Även här fick jag skäll, och hon frågade om jag visste hur många minkar som hade fått sätta livet till för den jackan. Polyesterminkar? tänkte jag, och föreställde mig dels hur såna ser ut, och hur en DePalma-jacka gjord av riktiga minkar skulle se ut. Men för att lära mig att veta hut hade hon sytt om jackan för mig. Och jag skulle möta henne på stan senare och få den. (varför kunde jag inte få den på en gång)
Mötet gick bra iallafall. Hon hade sytt om den till en korsett-bolero... ? Jag gillade den iallafall. Och plånböckerna var kvar i innerfickan. Drömmen slutade lyckligt. =o)
Sen drömde jag också att jag var hos farmor och pratade i telefon med mormor, men hörde inget för farmor hade TV´n på så högt.
Jag måste ringa min farmor, har inte pratat med henne på evigheter. Ska jag ringa redan idag, eller vänta tills hon fyller år den 22:a?
Comment the photo
Vi hade ett långt, förtroligt samtal om något. Vad kan det ha varit?
När jag somnar i natt ska jag försöka säga till mig själv att jag måste träffa Vanheden igen för att fråga vad vi pratade om.
"Vad är min människa för en människa!?"
Korsett-bolero låter ju fräsigt!
Ring idag, och när hon fyller år! Waiting gives the devil time...
<br />
Ja, kanske bäst jag ringer...
4 comments on this photo