November
![Mörkrets Fall
[mitt bidrag till tävlingen]
"Hon var verkligen ett barn utav stjärnorna".
Meningen ur den gångna nattens dröm ekade i hans minne när vagnen hanfärdades i for iväg längs grusvägen, bort från henne, den fängslade oskulden.Ett lättnadens suck föddes djupt inne i hans kropp när han lämnade det områdesom på något märkligt sätt dominerades av hennes aura, och medan de vitahästarna stretade vidare i den becksvarta natten fylldes luften av en bedövandetystnad.
Tankarna virvlade som ett upprört hav inuti hans huvud och funderingarnakring hennes person lämnade många frågetecken, men mycket få svar. Minnet av hennes uppenbarelse där inne i cellen hörn, knäckt av fysiskapåfrestningar men med en vaken, energisk glim i ögonen, påverkade honom, en manav fin börd, på ett sätt som ingen, allra minst han, hade kunnat förutspå.
Hon väckte den del av hans samvete som ständigt tvivlade på om hansgärningar alltid varit de rätta. I hans förflutna fanns skuggor som den bundnakvinnans blotta närvaro hotade att väcka. Han kastade en blick ut i den tunga, svarta natten och de plågsammaminnena sköljde över honom med styrkan och intensiteten som hos enframstörtande fors. Hennes änglalika ansikte gled fram inför hans inre syn närhan slöt ögonen, och i sitt hjärta återvända han till Marias fängelse, och tillhennes besynnerliga historia. Färden hon vidtagit för att finna den rätta vägen hade fört henne in ien tragedi vars kulmen nu blivit hennes dödsdom. Hon delgav honom bilder ursitt förflutna och för honom verkade dessa händelser utan mening ochsammanhang.
Ensam vandrade Maria längs med strandkanten. Med de lömska klipporna somsitt enda sällskap inväntade hon sina förföljare. När hon hörde hästarsfrustande på backkrönet visste hon att tiden var mogen.
Hon skulle få sona den synd hennes fall medfört. VInden fattade tag ihennes långa hår och havsvattnet skyndade sig att sudda ut hennes fotspår närhon förgäves började att springa.
Han väcktes ur sitt minne av en vargs sorgsna ylande som bröt stillheten. Stearingljuset i hans hand, nattens enda ljuskälla, flämtade ochnär vinden utanför bytte riktning slocknade lågan. Då förstod han.
Förskräckt ropade han till kusken att återvända dit vartifrån de justkommit. Han var tvungen att förhindra den stundande katastrofen. Medan de vita springarna i en rasande fart förde honom tillbaka till fästningen hängav hansig å](http://cdn07.dayviews.com/96/_u3/_u2/_u1/_u6/_u8/_u0/u3216800/sfs_498462611_32846_1321017067.jpg)
Show more 
Monday 7 November 2011 photo 11/28
|
Change
Låta fantasin flöda så får man ganska många idéer^^
Nu är det så att jag har kommit på en idé till en berättelse och här är den!
Jag ville skrika, bara komma därifrån, från livet. Jag ville dö, döda mig själv, bli mördad, spelar ingen roll jag ville bara dö, dö i hans armar.
Jessica Maron Saltzmon och Elric Nooman Partner var det perfekta paret. Dom var bästisar ända sen dom gick på förskolan, i 5:an så blev dom tillsammans och dom var kära enda sen dess.
När Jessica och Elric skulle börja gymnasiet så bestämde Elrics föräldrar för att flytta, ganska långt bort ifrån där dom bodde. Dom bestämde sig för att flytta till Rom. Och det var det dom gjorde. Sista gången Elric såg Jessica var kvällen innan allt började..
Jag vet inte vad berättelsen ska heta, - det är typ det svåraste av allt när man gör en bok typ enligt mig att komma på namnet. -
Ja så idéer? Namnet på bilden är bara något jag skrev typ.
& Jag ska nog delta med den här berättelsen i tävlingen, ah när jag har börjat att skriva på berättelsen då, haha xD
Kommentera gärna!^^
När Jessica och Elric skulle börja gymnasiet så bestämde Elrics föräldrar för att flytta, ganska långt bort ifrån där dom bodde. Dom bestämde sig för att flytta till Rom. Och det var det dom gjorde. Sista gången Elric såg Jessica var kvällen innan allt började..
Annons
Comment the photo
Anonymous
Wed 16 Nov 2011 18:18
tar bort mig själv från tävlingen, orkar inte va med xd :) nä men jag har inte hunnit att skriva på del 2 så ah...
Låter jättebra !
(Älskar namnet Slatzman <3 jag älskar Rick från TVD) <3
(Älskar namnet Slatzman <3 jag älskar Rick från TVD) <3
Anonymous
Mon 7 Nov 2011 21:21
Tack!:D
Oj tänkte inte på att det var lik hans efternamn x)
ahja skit i de xD<3
Oj tänkte inte på att det var lik hans efternamn x)
ahja skit i de xD<3
Lisappe
Mon 7 Nov 2011 18:34
Namnet kan man alltid komma på i slutet av berättelsen om man vill! Jag har en berättelse som jag har skrivit när 50 sidor på (vilket är mycket för lilla mig ^^") och den heter fortfarande "Ingen titel"
Man kan ju såklart döpa den och sen ändra, tills man blir nöjd.
Och fördelen med att döpa den sist är ju att man vet mer om sin berättelse då och då kan man döpa den bättre.
Fördelen med att döpa den först är att man kan få berättelsen att spåra i titelns rikting, att få den att matcha med titeln vill säga.
Man kan ju såklart döpa den och sen ändra, tills man blir nöjd.
Och fördelen med att döpa den sist är ju att man vet mer om sin berättelse då och då kan man döpa den bättre.
Fördelen med att döpa den först är att man kan få berättelsen att spåra i titelns rikting, att få den att matcha med titeln vill säga.
21 comments on this photo
Visa toppen
Show footer