November
![Mörkrets Fall
[mitt bidrag till tävlingen]
"Hon var verkligen ett barn utav stjärnorna".
Meningen ur den gångna nattens dröm ekade i hans minne när vagnen hanfärdades i for iväg längs grusvägen, bort från henne, den fängslade oskulden.Ett lättnadens suck föddes djupt inne i hans kropp när han lämnade det områdesom på något märkligt sätt dominerades av hennes aura, och medan de vitahästarna stretade vidare i den becksvarta natten fylldes luften av en bedövandetystnad.
Tankarna virvlade som ett upprört hav inuti hans huvud och funderingarnakring hennes person lämnade många frågetecken, men mycket få svar. Minnet av hennes uppenbarelse där inne i cellen hörn, knäckt av fysiskapåfrestningar men med en vaken, energisk glim i ögonen, påverkade honom, en manav fin börd, på ett sätt som ingen, allra minst han, hade kunnat förutspå.
Hon väckte den del av hans samvete som ständigt tvivlade på om hansgärningar alltid varit de rätta. I hans förflutna fanns skuggor som den bundnakvinnans blotta närvaro hotade att väcka. Han kastade en blick ut i den tunga, svarta natten och de plågsammaminnena sköljde över honom med styrkan och intensiteten som hos enframstörtande fors. Hennes änglalika ansikte gled fram inför hans inre syn närhan slöt ögonen, och i sitt hjärta återvända han till Marias fängelse, och tillhennes besynnerliga historia. Färden hon vidtagit för att finna den rätta vägen hade fört henne in ien tragedi vars kulmen nu blivit hennes dödsdom. Hon delgav honom bilder ursitt förflutna och för honom verkade dessa händelser utan mening ochsammanhang.
Ensam vandrade Maria längs med strandkanten. Med de lömska klipporna somsitt enda sällskap inväntade hon sina förföljare. När hon hörde hästarsfrustande på backkrönet visste hon att tiden var mogen.
Hon skulle få sona den synd hennes fall medfört. VInden fattade tag ihennes långa hår och havsvattnet skyndade sig att sudda ut hennes fotspår närhon förgäves började att springa.
Han väcktes ur sitt minne av en vargs sorgsna ylande som bröt stillheten. Stearingljuset i hans hand, nattens enda ljuskälla, flämtade ochnär vinden utanför bytte riktning slocknade lågan. Då förstod han.
Förskräckt ropade han till kusken att återvända dit vartifrån de justkommit. Han var tvungen att förhindra den stundande katastrofen. Medan de vita springarna i en rasande fart förde honom tillbaka till fästningen hängav hansig å](http://cdn07.dayviews.com/96/_u3/_u2/_u1/_u6/_u8/_u0/u3216800/sfs_498462611_32846_1321017067.jpg)
Show more 
Friday 24 February 2012 photo 22/28
|
Change
Dark Angel. (Tävling)
DA
02/04-2008
Med livets starkast ord kunde jag inte förmå mig att öppna min ömma läppar som nyss har blivit kyssta av den vackraste ängeln på jorden existens. Han böjde huvudet på snedden så att några hårslingor från hans blonda axelånga hår skymtade hans ansikte. Ansiktet var långsmalt och han hade höga kindben som lyste upp hans ljushet och omsorg.
Jag knöt nävarna så att mina knogar vitnade. Jag kunde inte göra det... bara kunde inte.
"Nej, Prons... vi kan bara inte", stammade jag fram. Jag såg på honom att han blev sårad av dom orden jag hade gett honom. Han grabbade tag om min axel och drog mig mot honom.
"Jag älskar dig! Betyder det ingenting?" Jag hörde orden igen och kände mitt svarta hjärta dunka - som jag hade sprungit hundra kilometer bara för att vara i hans armar.
Jag kunde bara inte. Jag kan inte svika mitt folk.
"Det går bara inte", sa jag och slet tillbaka min axel och sätte full fart mot trädörren. Dörren öppnades genom mina tankar. Jag slog en sista blick innan jag kände vinden smekte mig med mina bara armar. Jag rös över hela kroppen och lade armarna om mig och sedan sprang jag bort mot det stället där Prons var.
Månen lyste upp natthimlen och jag kände att jag var nu som starkast. Jag kände att jag lät mina svarta vingar flyga mig bort.
Bort mot han....
05/11-2010.
Jag kunde inte glömma honom hur än jag försökte, men han dök ändå upp i mina tankar om jag än ville det eller inte.
"Angel! Slöa dig inte, hjälp till!" skrek den nya vice- svart ängel. Jag ryckte upp från mina tankar och vände blicken mot dörren. Jag slog bort händerna som jag hade om huvudet och kollade små surt på honom.
"Kommer, ska bara byta om", sa jag och reste mig upp från kontorsstolen och gick till garderoben och grep tag om mina arbetskläder. Jag vände blicken mot den vice-svarta ängel. Hans ögon stirrade på mig, men jag fräste och gjorde så att dörren smällde framför honom. Jag drog av mig mina kläder.
2 år, sex månader och tre dagar.
Var som senast jag träffade Prons. Jag tänkte på honom när jag klädde på mig mina arbetskläder.
Jag skakade på huvudet.
Dags att glömma honom Angel? Svaret var genast ett ja.
Jag fokuserade mig istället på att ta på mig.
Kläderna var helt okej, svarta byxor, vit skjorta med svart kavaj över.
Jag drog en sista blick innan jag gick ut ur kontoret och ut i en bred hall som ledde till trons salen där alla samlades.
Jag blundade och styrde med tankarna att dörrarna skulle öppnade när jag var framme.
Jag steg in i salen och drog en snabb blick på alla innan jag möte min herre. Jag bevakade Haides och tog med hängivenhet tackat ja när han hade erbjudit mig att vara hans beskyddare. För om jag hade sagt nej, skulle jag nog inte levt idag. För ingen säger ner till underjordens herre. Jag gick mellan bänkarna fram till tronen där Haides satt.
Jag höjde hackan och ställde mig bredvid honom. Dom hade redan börjat och alla satt och mumla till varandra.
"Dem fördömda änglarna har bevakat alla ställen nu för tiden, det är inte lätt att få den informationen vi behöver", morrade Haides. Jag stod tyst och lade händerna kors över bröstet. Jag kollade på dem som hade makt i undervärlden och kom genast på en bra ide. Jag kollade på Haides en stund. Han förstod, han nickade mot mig så att jag fick tala.
"Men om någon låtsades att vara en himmels ängel? Vi har ju alla svart magi i världen", sa jag. Alla vände blicken till mig och dömde mig med en endaste blick.
"Ja, och vem skulle varit frivillig med det? Du?" sa nån som satt en av bänkarna.
"Nej, jag sa ju inte direkt att jag skulle göra det", sa jag stängt och spände blicken i den mörkhåriga killen som frågade frågan . Haides regerade efter ett tag.
Sedan nickade han.
"Angel du får som uppdrag att åka upp till jorden och bli vän med änglarna."
Hjälp?
___________________________________________________________
Bra? Kanske lite stavfel! men skitsamma!
Annons
Comment the photo
1 comments on this photo
Visa toppen
Show footer