November
![Mörkrets Fall
[mitt bidrag till tävlingen]
"Hon var verkligen ett barn utav stjärnorna".
Meningen ur den gångna nattens dröm ekade i hans minne när vagnen hanfärdades i for iväg längs grusvägen, bort från henne, den fängslade oskulden.Ett lättnadens suck föddes djupt inne i hans kropp när han lämnade det områdesom på något märkligt sätt dominerades av hennes aura, och medan de vitahästarna stretade vidare i den becksvarta natten fylldes luften av en bedövandetystnad.
Tankarna virvlade som ett upprört hav inuti hans huvud och funderingarnakring hennes person lämnade många frågetecken, men mycket få svar. Minnet av hennes uppenbarelse där inne i cellen hörn, knäckt av fysiskapåfrestningar men med en vaken, energisk glim i ögonen, påverkade honom, en manav fin börd, på ett sätt som ingen, allra minst han, hade kunnat förutspå.
Hon väckte den del av hans samvete som ständigt tvivlade på om hansgärningar alltid varit de rätta. I hans förflutna fanns skuggor som den bundnakvinnans blotta närvaro hotade att väcka. Han kastade en blick ut i den tunga, svarta natten och de plågsammaminnena sköljde över honom med styrkan och intensiteten som hos enframstörtande fors. Hennes änglalika ansikte gled fram inför hans inre syn närhan slöt ögonen, och i sitt hjärta återvända han till Marias fängelse, och tillhennes besynnerliga historia. Färden hon vidtagit för att finna den rätta vägen hade fört henne in ien tragedi vars kulmen nu blivit hennes dödsdom. Hon delgav honom bilder ursitt förflutna och för honom verkade dessa händelser utan mening ochsammanhang.
Ensam vandrade Maria längs med strandkanten. Med de lömska klipporna somsitt enda sällskap inväntade hon sina förföljare. När hon hörde hästarsfrustande på backkrönet visste hon att tiden var mogen.
Hon skulle få sona den synd hennes fall medfört. VInden fattade tag ihennes långa hår och havsvattnet skyndade sig att sudda ut hennes fotspår närhon förgäves började att springa.
Han väcktes ur sitt minne av en vargs sorgsna ylande som bröt stillheten. Stearingljuset i hans hand, nattens enda ljuskälla, flämtade ochnär vinden utanför bytte riktning slocknade lågan. Då förstod han.
Förskräckt ropade han till kusken att återvända dit vartifrån de justkommit. Han var tvungen att förhindra den stundande katastrofen. Medan de vita springarna i en rasande fart förde honom tillbaka till fästningen hängav hansig å](http://cdn07.dayviews.com/96/_u3/_u2/_u1/_u6/_u8/_u0/u3216800/sfs_498462611_32846_1321017067.jpg)
Show more 
Wednesday 9 November 2011 photo 6/28
|
Change
Prolog Del 1
Jag bet mig i läppen, funderade på hur denna kvällen var vår sista. Jag funderade på hur jag skulle kunna klara mig utan honom. Svaret var att jag inte skulle göra det. Jag blev tårfärdig och jag andades djupt. Jag klarar mig inte utan honom, sa jag till mig själv. Han var mitt allt, verkligen mitt allt och bara tanken på att vi inte kommer ses i veckor tar död på mig.
Jag gick ner för trapporna, påminde mig själv att andas att inte tänka på att den här kvällen var vår sista och jag tog min jacka.
"Ha en bra kväll gumman. Var bara hemma innan tolv"
Jag svalde tungt, hoppades på att jag lät normal och sa "Tack mamma. Jag kommer nog ha en bra kväll och jag är hemma runt kvart i tolv"
Sedan tog jag tag i dörrhandaget, öppnade dörren hårt och gick ut.
Han stod där, framför bilen och så fort jag såg honom, blev jag glad, jag lättnades. Det var som om en otrolig tyngd, slets från mitt hjärta och krossades i tusen små bitar. Plötsligt så kände jag att jag sprang mot honom, och då skämdes jag. För att jag skämde ut mig den sista kvällen vi hade tillsammans.
"Så vad vill du göra?" Sa han med en lättnad ton när han startade bilen och rullade ut den på asfaltet.
Jag vill vara med dig, varje dag, varje sekund i mitt liv, Jag vill aldrig vara någonstans utan dig, och jag vill alltid ha dig bredvid mig.
"Det spelar ingen roll vad vi gör, bara vi är tillsammans älskling" Jag kollade på honom och log, han log tillbaks.
Han log sitt speciella leende, ett leende som bara jag får från honom och det var jag glad över.
1 timme senare
"Jag älskar dig Jessica"
Del 2.
En timme hade gått, kanske mer kanske mindre och vi hade inte bestämt vart vi skulle än. Plötsligt ringde mobilen med ett pipande ljud som fick oss båda att vakna till och som fick oss båda att börja leta efter mobilen.
"Hej!" Hörde jag Elric säga med en glad ton i rösten, en ton som jag alltid fick från honom en ton som bara få fick.
Så.. Vad tycks? :P
Kommentera gärna & Skriva gärna kritik & stavfel om ni hittar det så blir jag superdupersuper glad!
Del 2 skriver jag i helgen... Antagligen!
Rösta gärna! :D
Prolog Del 1
Jag bet mig i läppen, funderade på hur denna kvällen var vår sista. Jag funderade på hur jag skulle kunna klara mig utan honom. Svaret var att jag inte skulle göra det. Jag blev tårfärdig och jag andades djupt. Jag klarar mig inte utan honom, sa jag till mig själv. Han var mitt allt, verkligen mitt allt och bara tanken på att vi inte kommer ses i veckor tar död på mig.
Jag gick ner för trapporna, påminde mig själv att andas att inte tänka på att den här kvällen var vår sista och jag tog min jacka.
"Ha en bra kväll gumman. Var bara hemma innan tolv"
Jag svalde tungt, hoppades på att jag lät normal och sa "Tack mamma. Jag kommer nog ha en bra kväll och jag är hemma runt kvart i tolv"
Sedan tog jag tag i dörrhandaget, öppnade dörren hårt och gick ut.
Han stod där, framför bilen och så fort jag såg honom, blev jag glad, jag lättnades. Det var som om en otrolig tyngd, slets från mitt hjärta och krossades i tusen små bitar. Plötsligt så kände jag att jag sprang mot honom, och då skämdes jag. För att jag skämde ut mig den sista kvällen vi hade tillsammans.
"Så vad vill du göra?" Sa han med en lättnad ton när han startade bilen och rullade ut den på asfaltet.
Jag vill vara med dig, varje dag, varje sekund i mitt liv, Jag vill aldrig vara någonstans utan dig, och jag vill alltid ha dig bredvid mig.
"Det spelar ingen roll vad vi gör, bara vi är tillsammans älskling" Jag kollade på honom och log, han log tillbaks.
Han log sitt speciella leende, ett leende som bara jag får från honom och det var jag glad över.
1 timme senare
"Jag älskar dig Jessica"
Del 2.
En timme hade gått, kanske mer kanske mindre och vi hade inte bestämt vart vi skulle än. Plötsligt ringde mobilen med ett pipande ljud som fick oss båda att vakna till och som fick oss båda att börja leta efter mobilen.
"Hej!" Hörde jag Elric säga med en glad ton i rösten, en ton som jag alltid fick från honom en ton som bara få fick.
Så.. Vad tycks? :P
Kommentera gärna & Skriva gärna kritik & stavfel om ni hittar det så blir jag superdupersuper glad!
Del 2 skriver jag i helgen... Antagligen!
Rösta gärna! :D
Annons
Comment the photo
Jaha, nästa gång får du gärna säga till innan ^^
Anonymous
Thu 17 Nov 2011 17:39
Men jag kunde inte säga till innan för då ville jag va med o delta.. men jag ändrade mig igår så ah... :)
Anonymous
Thu 10 Nov 2011 15:12
tack...hheehe vad tyckte du om den? :pPpPpPpPpPpPpPpPpP
jättebra :) dock måste jag sluta berätta vad jag tycker xD
Lycka till! ^^
Snart får alla medlemmar att börja rösta :D
Snart får alla medlemmar att börja rösta :D
Nicole Belikova
Fri 11 Nov 2011 22:03
Ni jag hakar på domar saken, :) Ska ta mina glasögonen *Gå ner från trapporna in i mitt rum, öppnar lådan springer upp igen, sätter på glasögonen*och säger I am a bad domare
20 comments on this photo
Visa toppen
Show footer