November
![Mörkrets Fall
[mitt bidrag till tävlingen]
"Hon var verkligen ett barn utav stjärnorna".
Meningen ur den gångna nattens dröm ekade i hans minne när vagnen hanfärdades i for iväg längs grusvägen, bort från henne, den fängslade oskulden.Ett lättnadens suck föddes djupt inne i hans kropp när han lämnade det områdesom på något märkligt sätt dominerades av hennes aura, och medan de vitahästarna stretade vidare i den becksvarta natten fylldes luften av en bedövandetystnad.
Tankarna virvlade som ett upprört hav inuti hans huvud och funderingarnakring hennes person lämnade många frågetecken, men mycket få svar. Minnet av hennes uppenbarelse där inne i cellen hörn, knäckt av fysiskapåfrestningar men med en vaken, energisk glim i ögonen, påverkade honom, en manav fin börd, på ett sätt som ingen, allra minst han, hade kunnat förutspå.
Hon väckte den del av hans samvete som ständigt tvivlade på om hansgärningar alltid varit de rätta. I hans förflutna fanns skuggor som den bundnakvinnans blotta närvaro hotade att väcka. Han kastade en blick ut i den tunga, svarta natten och de plågsammaminnena sköljde över honom med styrkan och intensiteten som hos enframstörtande fors. Hennes änglalika ansikte gled fram inför hans inre syn närhan slöt ögonen, och i sitt hjärta återvända han till Marias fängelse, och tillhennes besynnerliga historia. Färden hon vidtagit för att finna den rätta vägen hade fört henne in ien tragedi vars kulmen nu blivit hennes dödsdom. Hon delgav honom bilder ursitt förflutna och för honom verkade dessa händelser utan mening ochsammanhang.
Ensam vandrade Maria längs med strandkanten. Med de lömska klipporna somsitt enda sällskap inväntade hon sina förföljare. När hon hörde hästarsfrustande på backkrönet visste hon att tiden var mogen.
Hon skulle få sona den synd hennes fall medfört. VInden fattade tag ihennes långa hår och havsvattnet skyndade sig att sudda ut hennes fotspår närhon förgäves började att springa.
Han väcktes ur sitt minne av en vargs sorgsna ylande som bröt stillheten. Stearingljuset i hans hand, nattens enda ljuskälla, flämtade ochnär vinden utanför bytte riktning slocknade lågan. Då förstod han.
Förskräckt ropade han till kusken att återvända dit vartifrån de justkommit. Han var tvungen att förhindra den stundande katastrofen. Medan de vita springarna i en rasande fart förde honom tillbaka till fästningen hängav hansig å](http://cdn07.dayviews.com/96/_u3/_u2/_u1/_u6/_u8/_u0/u3216800/sfs_498462611_32846_1321017067.jpg)
Show more 
Sunday 8 January 2012 photo 17/28
|
Change
Old fantasy
Jag blev puttad så att jag stod närmst av alla och såg hur en kvinna var fast bunden på en stolpe mitt i elden och skrek! Alla skriker på hjälp när dem är där inne. Men dem är ju häxor så dem får skyla sig själva! Far tar alltid med mig hit för att jag skulle kolla hur det går för häxor! Men jag skulle aldrig vilja bli häxa. Jag vände ryggen till och gick på den lilla grusvägen hem, när jag kom in i den lilla hyddan stod mor och lagade soppa. Vi har inte råd med mer en soppa sen far inte fick jobba hos bonden. Men idag luktade det som kött soppa min älsklings soppa.
"Åh mor har du lagat köttsoppa?"
"Ja Marika det har jag." Mor vände sig om och flera djupa rynkor syntes och med trötta ögon tittade hon på mig. Jag tittade tillbaka innan jag lämnade köket och gick till mitt rum. Det är litet och det finns bara ett litet dockhus som jag gjort själv och min lilla hö bed som jag sover på. Jag satt mig vid dockhuset och började leka. Jag lekte tills far kom hem för då var det middag. Det var mörkt i köket så jag tände ett ljus och ställde det på bordet. Jag gick fram till skåpet och tog ut tre skålar och tre skedar och dukade på bordet. Mor och far kom inte så jag ropade att jag var färdig. Men ingen kom, jag gick ut och såg mor och far satt och pratade med prästen! Och plötsligt började far skrika och puta ut prästen från vår hydda medan mor grät. Jag gick fram till mor och kramade henne. Hon tittade tacksamt på mig och jag ledde henne till köket och slevade upp rejält med soppa i hennes skål. Mor började äta och jag tog soppa till mig själv. Far kom in i köket och åt lite soppa han också. När alla ätit färdigt så plockade jag undan och sköljde av allt. Sen var det dags att sova när jag lagt mig kom mor in till mig och sa
"Jag kommer älska dig vad som än händer och för alltid!"
Jag tittade oförstående på mor men hon sa inget.
"Jag kommer alltid älska dig mor!" sa jag och då rann det en tår ner från mors kind.
Mor gick ut från mitt rum och jag somnade. På morgonen väckte mor mig och sa att jag skulle till skolan. När jag kom dit efter en lång vandring på grusvägen så sa några barn i min klass
"din mor är en häxa, din mor är en häxa! Hon ska dö!" och skrattade.
"det ska hon inte alls!" svarade jag men inom mig tvivlade jag. Var det därför prästen kom dit och far blev så arg och mor så ledsen. Jag gick in i klassrummet och fick hör samma sak och då tog jag mitt äpple och gick hem igen. Mor låg på höet i deras sovrummet och grät så jag gick in och la mig bredvid och somnade. När jag vaknade låg mor fortfarande och grät och då frågade jag
"mor har du blivit anklagad för att vara häxa?"
mor vände sig om och nickade hennes ögon var glansiga och hon såg trött ut.
"när blir du bränd?" mor svarade inte utan vände sig bara igen. Och verkade somna efter en stund. Då gick jag ut och mötte far i köket han såg trött och sliten ut och hans ögon var också glansiga. Jag tog fram grytan och hängde den över elden och la vatten och massa mosade grönsaker. Idag fick det bli grönsakssoppa. När maten var färdig gav jag far en skål soppa sen väckte jag mor och gav henne en skål med. Sen åt jag med! Sen kom någon och hämtade mor dem red med henne till platsen där man bränner alla. Jag satt som förstenad tills jag kom att jag skulle rädda mor. Jag sprang det snabbaste jag kunde men när jag närmade mig såg jag lågorna.
"mor" skrek jag och kastade mig emot henne men hon var redan död!
"mor, mor! Skrek jag igen medan jag grät och kramade henne. Jag pussade på henne och sa
"Du får inte lämna mig". Helt plötsligt blev jag helt matt i kroppen så kände jag plötsligt att någon tog tag i mig och drog mig där ifrån. Jag såg prästen och han skrek "dränk henne, hon är dotter till en häxa, hon har ärvt hennes blod!" dem drog mig ifrån mor och dem tänkte döda mig precis som dem gjort med mor. Jag kände hur dem drog ner mitt huvud under sjöns vatten. Jag önskade mig därifrån, jag önskade att jag stod hemma och mor och far kramade om mig. Plötsligt när jag öppnade ögonen stod jag hos far. Jag kände hur glädjen spred sig i kroppen. Men plötsligt kom jag ihåg att jag legat i sjön precis och då visste jag att är en HÄXA.
SLUT
Jag är med i tävlingen!
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 8 Jan 2012 14:22
Bra sorglig!!:)
4 comments on this photo
Visa toppen
Show footer