November
![Mörkrets Fall
[mitt bidrag till tävlingen]
"Hon var verkligen ett barn utav stjärnorna".
Meningen ur den gångna nattens dröm ekade i hans minne när vagnen hanfärdades i for iväg längs grusvägen, bort från henne, den fängslade oskulden.Ett lättnadens suck föddes djupt inne i hans kropp när han lämnade det områdesom på något märkligt sätt dominerades av hennes aura, och medan de vitahästarna stretade vidare i den becksvarta natten fylldes luften av en bedövandetystnad.
Tankarna virvlade som ett upprört hav inuti hans huvud och funderingarnakring hennes person lämnade många frågetecken, men mycket få svar. Minnet av hennes uppenbarelse där inne i cellen hörn, knäckt av fysiskapåfrestningar men med en vaken, energisk glim i ögonen, påverkade honom, en manav fin börd, på ett sätt som ingen, allra minst han, hade kunnat förutspå.
Hon väckte den del av hans samvete som ständigt tvivlade på om hansgärningar alltid varit de rätta. I hans förflutna fanns skuggor som den bundnakvinnans blotta närvaro hotade att väcka. Han kastade en blick ut i den tunga, svarta natten och de plågsammaminnena sköljde över honom med styrkan och intensiteten som hos enframstörtande fors. Hennes änglalika ansikte gled fram inför hans inre syn närhan slöt ögonen, och i sitt hjärta återvända han till Marias fängelse, och tillhennes besynnerliga historia. Färden hon vidtagit för att finna den rätta vägen hade fört henne in ien tragedi vars kulmen nu blivit hennes dödsdom. Hon delgav honom bilder ursitt förflutna och för honom verkade dessa händelser utan mening ochsammanhang.
Ensam vandrade Maria längs med strandkanten. Med de lömska klipporna somsitt enda sällskap inväntade hon sina förföljare. När hon hörde hästarsfrustande på backkrönet visste hon att tiden var mogen.
Hon skulle få sona den synd hennes fall medfört. VInden fattade tag ihennes långa hår och havsvattnet skyndade sig att sudda ut hennes fotspår närhon förgäves började att springa.
Han väcktes ur sitt minne av en vargs sorgsna ylande som bröt stillheten. Stearingljuset i hans hand, nattens enda ljuskälla, flämtade ochnär vinden utanför bytte riktning slocknade lågan. Då förstod han.
Förskräckt ropade han till kusken att återvända dit vartifrån de justkommit. Han var tvungen att förhindra den stundande katastrofen. Medan de vita springarna i en rasande fart förde honom tillbaka till fästningen hängav hansig å](http://cdn07.dayviews.com/96/_u3/_u2/_u1/_u6/_u8/_u0/u3216800/sfs_498462611_32846_1321017067.jpg)
Show more 
Saturday 24 December 2011 photo 13/28
|
Change
http://www.youtube.com/watch?v=nCZ6HwIZtgQ
Ha gärna låten till, :)
Broken Wings
(mitt bidrag till tävlingen)
Jag såg på hennes vackra vingar som hade ryckt av från hennes rygg. Ögonen tindrade himmels blå. Hennes svarta hår piskade hennes kinder. Jag stod och stirrade på henne tills hon plötsligt ryckte till.
"Vad heter ni?" sa hennes vackra änglalika röst. Jag kände hur hennes röst gjorde mig rörd. Jag bugade lätt och räckta fram min hand.
"Ian", sa jag och gav henne en av mina vackra leende. Hon log tillbaka och tog i mot min hjälpande hand.
"Jag heter Engla, ljusens ängel", sa hon och ställde sig upp. Regnet gjorde så hennes vita klänning smet om hennes vackra kropp.
"Är du en ängel?" viskade jag tyst. Hon nickade och sjönk sedan ihop.
"Jag var..." stammade hon fram sedan svimma hon. Jag drog blicken mot henne och tog henne upp i min famn. Jag bar henne upp till min lägenhet och lade henne i min säng. Jag kollade på hennes vackra hjärtformade ansikte, hennes hår var lika svarta som skuggorna, läpparna var röda och ömma. Jag kände hur min kropp ville kyssa henne. Men skakade på huvudet.
"Vackra Engla", viskade jag och lade mig på soffan.
Engla.
Mörkrets föll om mig när jag stirrade på den vackra människan. Hans hår var svart och hade långsmalt ansikte, läpparna var tjocka och hade en rund sak om sin läppar. Jag drog blicken mot hans ögon, vackra gröna.
Jag visste att jag hade hade fallit.
Men anledningen var för dumt.
Jag visste att falla för en människa var dumt, men jag kunde inte ta miste från hans varma utstrålning, och han glada humör.
"Är du en ängel?" frågade han mig. Jag såg på honom ett tag innan jag svarade.
"Jag var..." Men jag hann inte, himlen hade taget min vilja i från mig.
Min vilja från honom...
Bra?
Annons
Comment the photo
VampireAngel
Sat 17 Dec 2011 18:49
MORE!
Röstar på dig =) go go go!
(btw, awesome låt! vem hade kunnat trott att apocalyptica och BFMV kunde spela ihop...)
Röstar på dig =) go go go!
(btw, awesome låt! vem hade kunnat trott att apocalyptica och BFMV kunde spela ihop...)
Nicole Belikova
Mon 19 Dec 2011 20:28
Haha tänkte samma sak ! Men jag undrar om man kan fortsätta på sagan, ;)
8 comments on this photo
Visa toppen
Show footer